När man kommer ner ifrån autostradan A12 så öppnar sig dalen, det glittrande medelhavet och Levanto nästan som en hägring vid horisonten. Pulsen går ner och ett lugn infinner sig. Efter lite tråcklig körning så når vi fram till det lilla pittoreska hotellet i bästa skick och läge med fantastisk utsikt och vilande på terassodlingarna där olivträd och annan växtlighet ger en skön inramning.
Det enda som mötte oss när vi öppnade bildörren, det finns parkeringar som ingår och räcker till alla, var ljudet från syrsor, fåglar, en tupp som galer och en kyrkklocka som klämtar i fjärren, samt den liguriska värmen och kvällssolen i väster över havet. Hotellet är byggt som en ligurisk gård och har en skön stämning och vacker arkitektur. Personalen är välkomnande och trevlig och hotellet lockar gäster från när och fjärran. Frukostbuffén dagen efter är riklig och god och kan intas på en terass med bedövande utsikt. Det enda vi ångar är att vi inte beställde ett rum med balkong eller terass, det får bli nästa gång. Hotellets minibuss fungerar praktiskt som skyttel till järnvägsstationen i Levanto (3 km) och vidare till centrum och stranden.